tisdag 24 januari 2012

Anna här är jag och min inledning och ett förord till dig.

Det får kallas vad det vill om ett par inledande ord från min sida varför jag vill ha en blogg. Till de som söker efter den där känslan av läsa inlägg med grammatiken och stavningen på rätt ställe gör er inte besväret och läsa utan en nypa salt . Här kommer fingrarna smattra och känslorna flöda likaså bokstäver. Jag är inte perfekt bloggerska men jag vill verkligen försöka visa er min del av världen som jag även delar med min mongosyster.´

 Att faktiskt använda ett ganska provocerande slanguttryck som mongo är för mig är ganska naturligt. Mongo är ganska tyvärr vanligt förekommande ord när man vill vara nedsättande . Det ska jag ändra på lite hos er som läser iaf , jag ska inte vara nedsättande eller komma med långa pekfingret. jag känner mig ibland och beter mig även allmänt hjärnlobotomerad och avsaknad av diverse kromosomer som hos slangutrycket mongo.

 Jag är en social insider som är en outsider. Syftet må vara förvånade relativt klart, jag är nog mongot bland er.

En blogg skriver man för det mesta i syftet för att meddela informera eller diskutera med ni andra ute i den oändliga cyberymden. Men även om  syftet är att tillfredsställa ditt läsbehov för dig som läser så kommer bloggen vara för min del både ett ställe där jag kommer välja att dela med mig både ytliga kanske rent av fånigt simpla provocerande inlägg eller en hel del om det där riktigt djupa delen av mitt inre. Du får välja själv vad du vill läsa om hos oss .

Det är de jaget som funderar och grubblar och vill veta om mina tankar är singel i världen eller om vi är fler på det tredje klotet från solen som liksom mig har en önskan att kanske prata om något jobbigt , jag gör gärna det för desto mera vi människor öppnar upp oss och faktiskt en gång låter jantelagen få ligga lite åt sidan och sträcka på våra långa ben och kroppar desto mera kan du och jag han och detet släppa mer och mer av det farliga i vårt ja vi oss allihopas tycke delen av ångest. Fanns en tid då jag rent utav ansåg att man var svag om man tänkte efter och hade ångest .

Ja jag kan hålla med du kära jantelag att tricket med att rycka upp sig , orden som bit ihop eller klassikern: det finns alltid någon som har det värre.Visst det fungerar ett tag , men det kommer alltid bita dig i svansen om du inte tar tag i dina verkliga problem.

Det spelade ingen roll hur mycket jag bara ville gå till dig kanske på andra sidan gatan och skrika hjälp mig jag dör sakta ! Some one please call 911 tell them Anna need some fucking human connection!Ni förstår jag kunde inte tala , jag hade rösten och jag var alltid social och munnen gick alltid i ett på mig men jag kunde inte tala med någon av er . Hur förklarar jag det som jag inte ens jag pratkvarnen har ord på. Det gick bara inte under många år för det var så djupt rotat i mig att jag aldrig skulle bli något annat än den köttbullen jag var som barn .Så jag utvecklade en döv-stum och blindhet mot min inre spegel och indentitet.

 Men visst lite jantelag behöver vi dumt att påstå något annat. Lika dumt som att säga att du som sitter på andra sidan skärmen inte har några fördomar. Det har du, säkerligen har du ofta grund för dina fördomar. Jantelagen för mig försöker jag se dom som att den gör mig mänsklig liksom mina fördomar. En ut svävande halv manisk person som mig själv behöver ibland en liten tillbaka knuff av samhället runt om kring för att stanna upp reflektera över vad jag gör för stunden. Men varken den eller fördomarna ska hålla mig tillbaka dem ska bara hjälpa mig att våga provocera mig själv att ta risker eller chanser och göra mig ständigt påmind om att du ni och han och draken och det och dom aldrig aldrig aldrig ska få rätten att göra en människa osynlig igen och slutas in i ett mörkt hål igen utan talet.

För du är inte ensam du underbara människa ! Det är fortfarande svårt att sätta orden men då tar jag hjälpen av er där ute och påminner mig att ni finns. Att du just nu läst mina ord ger mig stor värme i kropp och själ. Du finns , du är någon och jag liksom du vill nå ut. Så här är jag och det är min början på någonting utan ett slut . Vad är din början vad säger din röst ?Välkommen till oss !  Ett oskrivet notblad  /Anna Wikman
Illustration: Waiting for the real woman in me to fight
Artist:  Anna Wikman Artsi Art

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar