Innan vi går vidare med våran blogg och inlägg och design som Frida snällt nog kämpar med (se hennes inlägg med överskrift under). Så vill även jag liksom Frida min aldes egna Freud klargöra om skillnaden i bloggen. Hon skriver inlägg med Courier och jag med Times New Roman.
För vi tänker ganska lika ofta men som alla mynt med två sidor så har jag Anna mina åsikter som jag ibland kommer dela med er och Frida har sina.
Nu ligger jag här i den tyvärr tydligt tillsynes hälften tvättade vita divanen och tänker nog inte komma med något speciellt djup dykande inlägg . Utan jag har klurat på vad jag ska skriva om ikväll. Ett steg för att träna upp organisering i hjärnan som jag behöver är att jag försöker på eftermiddagen sitta en stund och tänka vad jag vill dela med er ikväll.
Vad vill jag att ni ska få läsa om just nu. Ska jag dyka in på politik vilket är jätteroligt , eller ska jag ge mig in på kanske ännu ett riktigt härligt utmanande även för mig djupt ämne att försöka bryta ner till meningar och ord. Nej min fascination för kvällen hamnar hos något så tråkigt för en del men intressant för andra . Föräldraskap okej lugn lugn jag ska inte sväva ut i en full essä. Men jag känner att efter att ha läst en av mina förebilder Carolina Gynnings blogginlägg på sistonde om hennes syn på genus blir jag mycket besviken. Då hon alltid i mina ögon varit väldigt fri sina tankar och öppen för debatter och jantelagskross att hon då ställer så tydligt negativt i en fråga hon och så många andra uppfattat helt fel är synd. Så ikväll får ni läsa om min syn på genus.
Jag klassar mig själv inte som en genushäxa någonstans. Jag är bara min Hugos mamma och jag förstår er som inte kanske vill? förstå genusperspektivet i ett föräldraskap. jag ser då behovey efter att ha läst många otroligt feltolkade kommentarer i hennes kommentatorsfält att jag måste dela med mig min uppfattning om vad genus är för mig och hur det spelar in i min pedagogiska roll. Har jag fel så mer än gärna skicka iväg ett mail och lär mig.
Jag tror och hoppas att vi föräldrar överallt i detta vackra fria avlånga land. Arbetar ständigt där ute och har en vilja att våra barn ska få en trygg och stabil grund att bygga på inför kommande utmaningar och utvecklingsfaser. Innan jag fick min Hugo till världen så var jag absolut intryckt med könstereotypiska normer. Pojkar dom leker med bilar och pang pang, genus är fjant och larvigt . Flickor vill leka med Barbies och flickor måste man även vara rädd om mera och självklara färgvalet rosa eller lila. Men sen kom han då mitt egna mirakel spektakel som jag var enligt medicinska experter inte kroppsligt kapabel till att kunna få på grund av min fetma.
Hugo blev född den 3 september 2009 och jag minns så tydligt första natten helt själv med honom. Andreas hade stannat en natt för jag hade så ont och svårt att röra mig. Jag satt och grät av rädsla för mammarollen och för det underbara knytet i famnen och är förtvivlad . Jag var livrädd mitt knyte för att inte jag inte skulle vara konstigt nog kapabel att hålla dig vid liv över natten. Tänk om tänk om och ja tänk om.
Det här låter i era ögon som en utfyllnad i en roman men den pojken när jag frågade honom kommer jag klara av att vara hans mamma och ta hand om honom, förtjänade just denna fettis dig älskade puh. Pojken tittar då upp på sin vettskrämda nyblivna mamma med sina vackra ögon och med en blick som fick mig så rofylld och den sa mer än tusen ord. Han sa till mig att ja mamma vi kommer klara av det här , jag kommer leva inatt och jag är så nyfiken på dig mamma.
Ni förstår den här ungen har tvingat mig att öppna upp och tänka om, ständigt! Tvingat mig att mogna invändigt och utmana mitt så röriga sinne att hålla ihop när han behöver. Jag trodde jag visste vad föräldraskap innebar men ack jag skulle komma att behöva tänka om.
Att Hugo får sina basala behov uppfyllda är självklar prioritet, att han aldrig ska bli nekad att ha en barndom och få vara barn är viktigt för mig. Åter igen mina ord mina tankar och åsikter. Jag brydde mig inte så mycket i metoder i början och genus eller vad allt tidningar och trender visar. Men jag är ju nyfiken av mig och läser gärna mycket bloggar som börja komma då mer och mer, började bli bekant med genus. Vart provocerad negativt först och slog ifrån mig det. Vad är det för larv ? Han är ju en kille ? vänd punkten blev när jag kände att jag började välja bort kläder på grund av färg . började fråga mig själv om en kille kunde ha en lila body? Jag började störa mig på min omgivning som bara fokuserade på killen i Hugo. Men Hugo då , hugos personlighet för den jag såg han var, varför ser ingen annan den så tydligt tänkte jag . Så om det krävs lite genus för att få en del att våga titta lite lite på andra sidan stereotypen och se den verkliga människan som finns där so be it ! Så jag började att strunta i det där pojkiga och bara titta efter barnkläder som faktiskt jag tyckte var fina och tilltalade mig på riktigt .Befriande att sluta tänka på hur Hugo ska uppfattas och hur hans omgivning kan feltolka könet som är ett vanligt förekommande genus argument.
Det hamna på färgglatt ! det innefattar alla färger vi kan tänka oss. Det är ju så roligt med barnkläder och det tyckte jag även nu som då.
Hugo blir äldre och jag har även som den mest jantelagsinbitna icke genus människa tyckt det är så fint med långt hår på killar. Så Hugo han fick odla en omtalad nästan utdöende frisyr . Såg mycket roligt ut med den där hockeyfrillan men jag lovar dig Hugo om du läser detta någon dag så var det bara du som kunde bära upp den med. Nåja ungen fick tillslut lite mera längre hår och vi sambon och jag ville att det skulle växa jämnlångt så man kunde klippa det lite sen.
Men ni förstår innan omgivningen kunde acceptera denna hårtofs som jag aldrig kunnat ana skulle bli så provocerande och omtalad. FASIKEN vad jag fightades! med mig själv och mitt löfte att vara en bra mamma. det smög sig in massa små tvekan att nej det går inte han kommer bli mobbad och det är mitt fel.
Men enkelt talat är att genus aldrig handlar om kläder det är ytan ! det handlar om din attityd och hur du kanske omedvetet särbehandlar en tjej och pojke. Du gör det säkert inte för att vara elak utan för precis som jag då så vet du inget annat och inte kanske inte behövt bry dig.
Det är självklart som i Carolinas fall eftersom det är det kvällens inlägg bygger på , verkar bli en flicka hon väntar i magen och att hon ska få inreda rummet i rosa. Rosa är ju en färg precis som gul och blå och grön. Det är klart flickebarnet inte ska bli nekad en klänning. Det är ett plagg som en byxa eller tröja . Men det är Carolinas och hennes följeslagare i kommentatorsfältet attityder och meningar som får mig att vilja nästan kräkas lite. ÅH vad roligt med barn Carolina och speciellt en flicka! Jag gör så nu att jag tar mig en egen frihet och kopierar in några kommentarer som jag tycker är tydliga så kan vi försöka analysera dom. Självklart känner jag ingen av dom och vad vet jag dom kanske är lady dhamer fan allihopa bakom skärmen och jag har plockat ut ett axplock av kommentarerna länkar sedan till carolinas blogg. Men jag tycker om att ha exempel på det jag vill visa och förtydliga i ämnen som genus.
Kommentarer tagna ur Carolina Gnning blogg:
http://gynning.net/2012/01/25/genusperspektiv-in-my-asshole/#comment-144141
Angelica
- Hatar också sånt där. Längtar tills jag får en dotter och ska göra hela hennes rum i rosa och klä henne i rosa VARJE dag! :)
- Cecilia Heja rosa-start! Om hon sen kommer och säger att hon vill ha blåa leksaker när hon själv kan uttrycka sina åsikter så är det en helt annan sak. Töntig debatt!
- Caroline Jag tror nog snarare att det är tvärt om. Barn tar in intryck från stunden de kommer ut ur magen. De uppfostras av samhället framförallt när de är små MEN jag tror att om man medvetet uppfostrar sina barn könsneutralt så uppstår en förvirring senare i livet med tanke på att allt utanför hemmet absolut inte är könsneutralt. Barnet kommer förr eller senare ifrågasätta varför han eller hon är annorlunda. Det är samhället det är fel på inte hur du inreder och klär ditt barn Carolina!
Angelica: Nu vet jag inte hur din kärlek till rosa ser ut i vardagen men i och med att du trycker hårt på att genus är nonsens och att om du får en dotter så ska du erbjuda henne rosa varje dag. Måste ju vara jätte ledsamt då i ditt tycke att få en pojke att uttrycka din rosa kärlek ?. Tips är att googla en regnbåge så får du se vilka vackra färger det finns i världen.
Cecilia : Kul med en positiv inledning för färgen rosa .Det behöver den , men sen tappar du allt när du betonar blåa leksaker . Jag tror till och med min extrema icke matematiska hjärna kan räkna ut att färgen blå kommer självklart väljas bort när det blåa leksakerna plockar fram och barnet ska välja ? Vem nu som för sig att fråga Emma 8 år hej nu är du gammal nog att välja mellan en blå bil eller rosa docka. Bara för att visa sin mening ?
Caroline : WOW! vad jag trodde på dig, men sen mitt i det annars så ganska kompetenta inlägg så smyger du in en tydlig markering om könsrollerna. Jag kan försäkra dig kära vän att min kille nu eftersom det är viktigt i sammanhanget vet mycket väl vad en snopp är och hur den fungerar och att mamma inte ser likadan ut . Men hans hela identitet ska inte byggas på vad du eller någon annan har för syn på hans manlighet i förhållande till kön. Han kommer att få veta att han heter Hugo och han är en pojke . En kompetent mänsklig älskad pojke.
Ni ser jag försöker visa hur rosa har fått sådan negativ klang. Det är inte jag Anna W som bestämt att flickor inte får ha rosa det är du som inte vill tänka utanför ramarna att barn ska vara barn. Dom är våran framtid och jag vill ge en kram till alla föräldrar där ute som kämpar med genus och ifrågasätter de där lila byxorna efter omgivningens kommentarer.
Se ditt barns behov och var lyhörd för barnets behov. Min Hugo älskar leka med bilar ,men han lägger gärna ifrån sig bilen ibland och läser en bok eller leker med dockan. Han är en normalt utvecklad älskad oslipad diamant som har hela livet framför sig och kan uppfatta hela våran vackra färgskala från de färger han tycker om för stunden. Självklart dömmer jag ingen förälder som inte håller med mig det vore konstigt om alla höll med. Jag ville diskutera ett ämne som har blivit viktigt för mig sen ja blev ansvarig för Hugos utveckling . Ett ämne som är på intåg mer och mer i våra barn skolplaner.
Så länge du gör ditt absolut bästa att uppfylla ditt barns behov hur nu dom må se ut så lovar jag dig att det är tillräckligt!
Jag har turen att Hugo har sådana fina mammor med barn runt omkring som kan visa han hur världen ser ut. OLIKA ! Jag gillar OLIKA jag älskar er mina mammor pappor och barn som finns i våran omgivning och självklart Hugos egna nära familjekrets som tolerant har accepterat mina önskemål och tokigheter . Tack Hugo är er evigt tacksamma för han får chansen att visa vad Hugo kan! Puss och lite äkta kramar från mig.
I see your true colours / Anna W
 |
| Bild: Lånad av google |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar