Här är vargen ni trodde var död.

Ska jag göra ett försök då att ge er  och rensa mitt hjärta en tankeställare för kvällen.

Att vara en vän eller kompis är två vitt skilda relationer som vi ska råda bot på.  Vi vill vara vänner och ingen vill uppfattas som något så hemskt som en dålig vän. Jag kan nu uppriktigt erkänna för cyberspace att jag är en dålig vän och bör beakas med försiktig het. Warning caution this things explodes.
När man börjar inleda en vänskaplig relation med mig får man till en början ett lyckorus beskrivs det och stark vi  mot världen känsla. Sen kommer jag slita ut dig totalt efter som jag är oftast på tok för intensiv för att någon ska orka med den nivån i längden. Eller jag ens själv mäkta med.

Det är en omänskligt intensiv nivå som jag inte heller kan leva upp till slut. Vilket leder tillslut fruktan och misstänksamhet.
Sakta men säkert kommer med all säkerhet vår relation dö ut till en kompis relation och jag kan tyckas för en del vända kappan efter vinden.
Men jag är ju såhär , jag älskar att vara intensiv sen kunna känna mig trygg nog att dra mig tillbaka och lita på att ni finns i bakrunden. Men som sagt det händer aldrig att den andra person ser det från mitt synsätt för ingen tänker som jag och vi vet ju alla vid detta lag hur rörig jag upplevs vara.

 Vill man bli vän med mig får man stå ut med perioder jag inte umgås dock inte att förväxla med att jag inte bryr mig. Sedan får du stå ut med att 7/10 fall när vi ska ses har jag dubbelbokat.

 Mycket frustrerande för både parter men mest dig. Men det värsta som kommer hända när man blir vän med mig är att jag tillslut när inte kan jag kan leva upp till en normal människas nivå är att jag tillslut ovetande sviker dig .
Absolut inte med min mening men jag är sådan och har nu som sagt tråkigt nog tagit tag i det . Tro mig rätt och fel när jag säger jag är empatisk för det är jag men jag är tyvärr egocentrerad  i min personlighet antagligen och antagligen extra när jag deppar ihop på ren svenska. Borde  absolut träna på att bli en bättre lyssnare, pladdertackan borde lära sig hålla sin mun vid rätt tillfällen och tillslut träder den oärliga delen av mig kommer fram.

Oärlig rulla runt den i munnen, visst smakar det illa. Obehagligt för mig och dig det handlar om. Jag kommer som sagt inte ihåg vad jag säger eller sagt och det gör att när jag ska återberätta saker så tappar jag ibland viktiga detaljer och vips så har jag satt igång en karusell.

 Jag är även en sådan oärligt nog inte alltid säger vad jag tycker rakt ut till dig min vän troligtvis påväg att bli kompis.

Tre anledningar :
Ett jag bryr mig inte om petitesser som faktiskt inte fastnar hos mig eller kan störa andra.
Två jag tycker inte om drama och bråk mer än nödvändigt.
Tre och den här delen smakar lika illa som uppfattningen av att vara oärlig. Ibland så fastnar endå små frön i min hjärna och jag sitter och ältar dom för mig själv utan att faktiskt ta tag i saken med personen i fråga.

 Kan ge ett exempel för de som bryr sig nog att läsa ett helt inlägg. Våren 2011 fick jag och sambon en rad händelser emot oss som i alla fall från mitt håll sårade mig väldigt djup och gjorde mig bitter. Andreas min sambo han är ju en normal fungerande människa så detta inlägg har inget med han alls att göra. Han har förmågan jag saknar att bara skita i saken och köra vidare. Du är underbar ! Men Andreas din sambo Anna  är ju inte normal och jag har brytt mig mitt hjärta. Jag kan bryr mig dubbelt nog för oss båda tyvärr.

Jag har stört mig sönder och samman på att aldrig fått reda på vem som ville oss illa.
Det började med små fula hot bakom ryggar aldrig mot oss ansikten om att vi skulle se oss över axeln när vi skulle flytta på fin svenska för det fanns hundvänner som väntande. Det vill säga vi var djurmisshandlare i folkmun.
 Jag tog mig extremt illavid och som vanligt teg jag och ältade konspirerade och försökte räkna ut själv vem det var.
Det lyckades inte och ledde till onödig drama som jag aldrig bett om ursäkt över.  Några veckor efter det så ringer en mycket trevlig socialtjänsthandläggare och ska informera att vi har fått en anmälan från någon av mina hemliga vänner om att det var sanitärolägenhet hemma hos oss och vårat barn var
smutsig och hade försmå kläder utan att skriva för mycket. Det är här jag tappade besinningen och bestämde mig för att nej ingen ska få bli vän med mig igen.
Vilken misstag att jag bara lät mig dras ner i bitterheten, tänk om jag kunde varit stark nog att ta tag i soporna direkt och bara gått iväg med dom . Då hade ni stannat kvar och jag hade haft kvar förmågan att ha vänner fortfarande.

Jag vill bara ha kompisar , ingen ska få komma så nära utan att bevisa att man värdig eller alternativet konstig själv nog att förstå känslan hos mig när jag sviker .
Dumt nog förlorade jag även den fighten för det enda som blev kvar  var av den incidenten jag aldrig tog tag i var människors vänskapliga relationer som  jag kapade av totalt.
Människor som jag tyckt mycket om och litat på. Det gör jag inte nu , det har snart gått ett år sedan och nej jag känner att det där fröet sitter kvar i min själ. 
Fortfarande kommer små elaka djävlar och viljan att veta vem det var, vem av er ville mig illa? varför tänker ni nu sitter jag och ältar detta ett år senare?.

Jo för jag är sådan jag grubblar och vill inte detta ska få förstöra mera vänner än vad det gjort och varför har jag inte rätten att få veta? vad kan jag lära mig?

 Jag tappade tron på vänskaplig kärlek och inled en frostig bekantskap med de jag drabbade i smyg. Jag vill ha min tro igen på mänsklighet och vill kunna ha min underbart naiva förmåga att bara lita på omgivningen.Släppa in er och dela ut alla mina känslor och låta kärlek regna över er.

Så dumt så dumt ! och jag kan aldrig säga förlåt nog för min dumskalle rent utsagt var och feghet. Jag ville aldrig stänga er ute med flit men i ett mörker av misstänksamhet och tvekan fruktan så ledde jag fegt nog in er i kompisrelation utan att ni ens visste erat brott.

 Idag kanske vi kan prata som en vän men jag kommer nog aldrig ha vänner igen för jag kan aldrig mäta era förväntingar av en väns handlingar. Men jag ska försöka hålla oss kompisar utan massa bitterhet för det är nog det bästa mitt kaos kan göra. Jag vågar inget annat efter att ha blivit attackerad och värre var drog öronen åt mig och lät vansinnet gro.
Förlåt  ni drabbade jag är en liten människa ibland som lever i en storvärld och girigt gapar efter mer än magen klarar av. Hjälp mig hålla oss kompisar sams för jag håller på att lära mig hur ni normala människor fungerar och tills jag fattar koden så får ni nöja er med mig.

Ärlighet säger alla gärna att de är deras största egenskap men jag har alltid undrat och söker svar nu hos er normala icke mongos.
Hur fungerar den i praktiken? Hur gör ni för att uppnå en bestående kärlek i vänskapen?

Så´vän eller fiende eller är vi kompisar? Kanske du är för eller emot. Om jag snällt nog likt en lärling får följa med er in i en blivande vänskap. Lär mig.! jag är lyhörd.

Är det så att om jag inte älskar mig så älskar ingen mig , ligger som sagt tragik och komik så nära varandra att vi har svårt att sära dom i en vänskap med en sådant mongo som denna Anna? kan vi vara kompisar ?