Tänk nu på mina fina att försök leva livet klyschigt . Det ska ju vara gott att leva annars får det kvitta. Som nu när ligger med en dumping i kroppen , så påminns jag tydligt när det blir för gott att leva fullt ut . Man får andas och hinna svälja när man tuggar maten.
Fast just i detta ögonblick så trivs jag lite med, vovven min han snarkar gott nedanför och jag njuter av den vilande tysta lugn som råder i lägenheten.
Jag älskar Hugo och jag älskar tiden även när vi är i från varandra. Den behöver jag för att fungera fullt som mig i eran perfekta värld. Jag känner mig eftertänksam
På ett bra sätt tror jag.
Fick hem en kallelse till Ersta för årskontroll efter operationen. Borde vara glad men det är jag inte för nu kommer en period framöver som kommer inte bli roligt . Osäker och rädd !
Jag känner det i kroppen igen dom där små små djävlarna som dansar runt på mina nervtrådar.
Inget allvarligt utan mer rörigt för mig.
Jag känner igen när jag börjar bli ätstörd. Skillnaden nu mot förr är att jag är att jag beredd på det .
Jag vet att jag måste skaka på axlarna åt djävlarna , dom får inte dansa med mig. Men det är svårt med balansen i livet .
Ligger i min soffa den föredetta rebelliskt vita och skriver med er samtidigt som garderar mig för årskontroll.
Tänk om jag Anna Wikman anno 2012 är en av dom som Ersta skäms över . Jag är ingen mönster patient som är duktig och slaviskt lyder . Jag kan inte fungera så , jag har haft nog att försöka inte halka in i en tung värld av letande och inre sorg, nej jag har verkligen inte levt upp till förväntningarna .
Jag borde gått ner tjugo kilo till och det hade jag nog gjort om jag hade skärpt till mig lite mera .Tränat mera äta mera nyttigt och regelbundet ,ni vet nyckeln till evig lycka.
Men jag är ung och naiv och odödlig , det finns inge rätt och fel i mig. Jag ser och lever i gråskalor i en regnbåge fylld av färger och förgäves har jag letat efter Nisse med en kruka av guld .
Men 40 kg tyngre så orkade jag inte leva lyckligt med motion och hälsosamkost. Jag hade mest fokus på att ta mig igenom livet , livet börjar väl nu när det är gott att leva ? Varför ligger jag då och grämer mig såhära över att jag inte presterat på topp .
Vem väntar jag på ska döma mig ? Jag är ju den som dömmer mig hårdast . Nu vet jag det är många som kommer börja bli orolig men bli inte det , det här är bara en liten heads up . Jag har onda matdjävlar ! Men jag klarar av dom , rider ut deras dans med huvudet högt och spring i kroppen .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar