Är det något denna lilla Anna inte ville var att få draken arg och mamma ledsen.
Så jag grundade vad som kolla skall mycket tidigt en riktigt störd relation till ett av det mesta naturliga basala behoven vi människor har. Maten !
Jag har aldrig kunnat styra mina tankar runt den och det har under många år fått gro i små små små störda tankar och tillslut blev allt för mycket för ett barn och tonårsskäl jag blev som fetast på förlossningen så kommer jag ihåg svindlande siffror som 148 kg. Hur lyckas man fördärva sin kropp och skäl till 148 kg undrar ni? Jag är ny på att uttrycka mig i skrift och jag kommer missa massor som jag vill berätta för er och tappa röda trådar,men jag sa berätta för er en liten del ur dom där 148 kg hamnade på min kropp.
Jag orkade redan som liten inte ta tag i mig själv. Jag var alltid rädd att över äta och var superkänslig över om någon kollade på mig när jag åt. Mycket lustigt man tycker jag borde utvecklat anorexia men nej det blev det inget för då hade man haft bieffekten av att vara smal åtminstone och inte utvecklade jag nån bullemi heller och kunde fått bieffekten lagom fet. Nej jag körde på mellanmjölk och blandade lite av allt . På kuppen blev jag smällfet och ju mer jag svullade ju mer ångest och ju tjockare blev jag.
Men för att kanske återkoppla till någon mening som kan få mig och er att förstå hur trasig jag var .
Mia Skäringer sa i sin show ett par väl valda ord som kan refera till vad jag menar. Hon byggde en mur av kroppsfett mot världen för att skydda sig och jag antar att det är det närmaste jag kan förklara för er. Jag kunde inte skydda mig mot drakens hårda skolande ord .
Jag var ett barn och barn har inte den förmågan att skydda sig och förstå när vuxen världen sviker. Så jag gömde mig underfiltar på nätterna när dom vuxna sov och käkade mackor för att sedan efteråt grät jag och hoppades på att jag skulle vara död nästa morgon.
Min älskade mamma förlåt mig jag vet att jag gömde mig alltför väl. Jag vet hur du kämpade med mig hur sliten du blev av att alltid tvingas välja mellan mig och draken. Mamma min älskade mamma ni får aldrig tro ont om henne för hon hade inte kunnat se mig , jag är var en mästare på förklädnader som barn.
Jag förstår mister Draken att du tänkte ju mer du mobbade ner mig hur fet och misslyckad jag var så skulle det få motsatt effekt trodde du enligt din förmåga till psykopatpedagogik. Men som barn Draken kunde jag inte riktigt förstå din dolda agenda som nu vid 23 års ålder.
Synd det hade sparat mig många tårar och förstörda middagar.
Så med denna ätstörda grund klev jag in i tonåren . Arg och besviken på en vuxenvärld, sliten mellan att vilja ha en biologisk far och lika stor vilja to fuck it. Tonåring som tjej i en småstad i en skola vars rykte från början är "mobbskolan" .
Redan småmullig så stog dom där på skolgården i ettan och ända upp i nian med plakaten i högsta hugg varje morgon dag ut och dag in och ropen skalla nu ska vi få tjockisens självförtroende falla. Ni lyckades !
jag föll och blev en blek ännu fegare töntigare tjockis med ännu värre ätstörning och ännu mera ångest. Trycket från draken började riktigt gå mig på nerverna i det högre skolåldrarna om vilken stor episk fail jag var i hans ögon,och det var väl då helvetet brakade loss på allvar.
Hetsätandet och ångesten resulterade i mera ätande och slutade alltid i mera gråtande .
Stackars mamma jag var så arg men jag var aldrig arg på dig mamma jag var så arg jag svek mig själv gång på gång. Om jag bara hade kunnat få briljera med något på högstadiet. Om jag nu inte var snygg och smal kunde jag inte fått bli ybersmart eller riktigt duktig konstnärstalang.
Men nej ! jag var så medelmåttig man kunde vara i alla ämnen och i alla utföranden förutom på ett område.
Min kroppsliga hydda folk brukade ha mig som någon slags mänsklig måttstock . Ja bara inte du äter mer än Anna , bara du inte blir fetare än Anna. brukade jag få höra i matsalen och utanför på skolgårdarna. Ingen ville bli som mig och vara mig. Jag var ett vandrade äckel som ingen ville vara . Anna Wikman var en epik fail! Mitt namn började smaka illa i munnen . Era förbannade djävlar hur vågade ni ta min identitet från mig?
Jag köper aldrig att barn inte kan vara elaka för det kan dom ! manipulerade djävlar rent ut sagt och likt Draken.
Jag minns ett av det tydligaste starkaste intrycken från femman (kan vara tidigare minnet sviker) när jag skulle fråga chans på en kille jag var stört kär i. Elakt påhejad av falska vänner om ord som jo visst jag hade världens chans. Jag trodde jag skulle kräkas så nervös jag var och gick och laddade flera dagar. Gick fram halvt stammande och frågade chans och orden som löd : NEJ! vafan tror du din äckliga feta kossa.
Bakom fnissar de falska vännerna och gick och hängde någon annanstans fnissandes och talandes om hur dum i huvudet nörden Anna var.
Jag stog där sen ensam och länge inte en lärare kom eller vän .
Jag gick hem sa att jag hade ont i huvudet eller något minnet sviker mig igen .
Jag var så ledsen och ut skämd och aldrig skulle någon någonsin få veta vad som hänt , jag skulle begrava minnet av mig själv till min grav.. Så att säga att barn inte kan vara elaka är en intressant fråga som jag önskar någon klok människa har svar på. Kom inte med något dravel om att det börjar redan hemma för det här var fina ungar med bra engagerade föräldrar .
Jag bara önskade varje morgon att allt var en mardröm , att i spegeln stog en smal långbent blondin som hade finaste märkena och rikaste föräldrarna och de snyggaste pojkvännerna. Men nej varje morgon stog fettbomben i spegeln och bara glodde hur ful hon var.
Glasögon , brunt hår bruna ögon . Jag var bara ful ! Så sorligt jag önskar jag kunde resa tillbaka in i tiden och skriva en klyscha på den där spegeln håll i dig Anna det kommer bli bättre släpp inte taget om dig själv.
Man kan inte välja sin skönhet men jag hade kunnat välja att ta hand om mig bättre.
Men allt som var och träning och kosthållning var relaterat till sådan djup ångest hos mig att jag slutade bry mig helt totalt och lät det vara..
Jag blev känslomässigt blind och döv för min kropp och föll djupare och djupare i det svarta mörka hålet . Livrädd att börja på gymnasiet inte normalt lite pirr i magen och wow känslan över ny skola. Utan vad ska dom komma med nu som jag inte hört? Hur lång tid tar det innan denna fläskfia får höra vad hon är värld.
Skulle jag någonsin bli kysst accepterad smal snygg smart ? Fint Skulle börja gymnasiet FUL FET OCH OSKULD OCH DUM! Jag är körd nu tänkte jag .
Men tacka fan för mina underbara vänner som alla spelat olika roller i olika perioder och hållit mig flytande genom gymnasiet. Mamma du har gjort vad du kunnat på hemma fronten men det i ack så ytliga skolåldrarna behövde jag vänner som älskade mig för den jag var.
Louise min älskade änglavän hos dig grät jag första gången över sorgen efter att inte ha någon biologisk far och du höll om mig så hårt och grät med mig. Vi sa inte mycket i det ögonblicket men du förstod mina sorger . Efter en övning på gymnasiet förstog i alla fall en av lärarna hur trasig jag var. Kommer tyvärr inte ihåg vilken kurs , men jag vet att vi sitter i en ring och läraren (böggöran, fatta om jag hade lyssnat på dig mera ) gav oss ett papper med penna och vi skulle skriva våra namn på papperet.
Skicka runt pappret till alla i ringen och alla skulle skriva något som dom tyckte var bra med alla. Sagt och gjort papperet åker runt och jag nervöst får tillbaka mitt papper snälla låt det stå bara massa elaka saker.
Men nej dessa underbara klasskompisar hade bara skrivit hur snäll fin och gullig jag var .
Det blev för mycket för mig. Jag sprang ut och började tjuta ! Ida kommer du ihåg? Göran sprang efter han fattade vad som hade hänt och han sa inte mycket till mig utan han bekräftade mitt förtvivlade upp och nervända jag i det ögonblicket ´,
Vilka frågetecken det blev i klassrummet och man kunde nästan se hur upprört förtvivlade dom i resten av klassen var ? Vem hade skrivit något elakt på Annas papper så hon börjar gråta ? VEM? men nej älskade ni tvärtom. Jag fick en chock att det bara stog bra saker om mig och det var jag inte van vid att få höra av normala personer som ni
. Jag har så många fina vänner som ska ha ett stort tack till syret åt mig. jag vill inte sitta och rabbla upp allihopa som nån rangordnad lista . Men ni vet vilka ni är som ingick i mitt dream team från högstadiet och gymnasiet. TACK ! utan er så dog bara halva jag.
Toppen och det efterlängtade uppdraget operation bli av med oskulden och sista knuffen av den förlorade skälen gick till en kille som jag inte tyckte om och vart ganska äcklad av att se men jag fick ingen annan chans trodde jag då att bli av med oskulden ( för den var så viktig att bli av med) för att jag fet ful och äcklig men tänkte inte vara sist. DUMMA MIG om jag bara hade hållit ut lite till hade ju Andreas min räddare i allt kommit där på hästen och fångat in mig.
Men nej jag var så korkad och bara lät det ske som en sista känga på mitt huvud.
Fan vad Andreas kämpade med mig i början, han kämpade för att ens få mig att säga min namn utan att vilja spy. Han tittade rakt in i min själ och bestämde sig för att leta efter ljus som knappt lyste. Andreas du gav mig första hjälpen och fick mig känna riktigt mänsklig. du fick mig att inse att ytan var inget utan det var mig du föll för. Mitt leende och mina ögon och mig , och mig och bara mig. Du struntade i om jag var fet för du höll om mig kärleksfullt endå.
Kysste mig ömt överallt och kallade mig för vackra ord som jag aldrig fått höra.
Det var du jag behövde för att våga ge mig av på nya äventyr och begrava den feta nörden utan självförtroende. För att vara fet är en sak men skinn på nästan det växer man sig till.
Jag brottas fortfarande med grova ät störda tankar i perioder och inte minst nu även efter gastric by pass för jag är så rädd att allt bara var en dröm , vips så vaknar jag upp utan självförtroende igen och utan allt. Bara den där fula feta nörden kvar.
Men jag vågade sätta spiken i kistan och begav mig på en av de bästa resorna den 14 april 2011 .
Satte stopp att nu äntligen en gång för alla skulle jag få vingar och bli fri från dieter och bantande. Vägde in mig på 139 satta pannor och nu snart ett år efter är jag nere på 101 kg .
Har en målvikt på 65 kg så jag har en bit kvar och jag känner just nu dag för dag hur mat ångesten släpper och det börjar bli gott att äta och uppskatta smakerna och förstå Italiens och Frankrikes rika matkultur . Njuta av maten som den sig bör!,
Men självklart är jag ibland på min vakt för tyvärr kopplar dom inte om i hjärnan samtidigt som by passen och det kommer perioder som sagt när vågen styr allt. Då man är som besatt av vågen. I mitt sjuka sinne bestämmer jag mig för ett viktal jag ska gå ner till sen ett vikttal jag inte får överskrida. Jag slutar äta tills jag är nere på det "godkända" vikttalet som oftast är ganska lågt endå handlar om kanske en två kg .
Men då mår jag som sämst för då är jag fast igen men fan jag måste vara som en jäkla kackerlacka för nu har det gått snart 24 år av livet och jag hänger med än och jag har endå efter ett år tagit mig ner till snart tvåsiffrigt med livet i behåll.
Jag älskar livet och vill aldrig det ska ta slut och jag hoppas om ett år skriva till er här i bloggen ett inlägg om hur otroligt det är att jag satt här för ett år tidigare och jämrade mig över vikten. I den stunden då väger jag 65 kilon och fått fart på livet.
Jag har valt nu att låta er ta del av det som varit stort och otroligt jobbigt för mig. Att prata om ät störning, men jag vill som sagt inte gömma det längre för ni måste få veta och världens måste få se mig som den person jag varit för att förstå vem jag är nu.
Familjen ! Vännerna ! LIVET !!!!! jag älskar er låt denna eufori aldrig ta slut . Skicka gärna frågor och kommentarer och jag kan säga redan nu att jag vet jag stavar illa så spara mig dom kommentarerna för det ger varken mig eller er inget. Till en Anna som läser detta och liksom mig förundras över livet.
HÅLL UT DET BLIR BÄTTRE! DU kommer inte att dö varken idag eller imorgon. Säg det till döden : inte idag! Idag dör inte jag utan idag har jag livet i mig och jag ska nu leva idag.
För det är skillnad på att vara vid liv och riktigt levande. Tack för ordet nu har geisha chokladen stirrat länge nog på mig.
Kunnskap är mackt!
SvaraRaderaJag vill bara krama om dig!
SvaraRadera